Detta häfte är jag glad att äga ett exemplar av i pappersform men lyckligtvis finns den även i pdf-form att ladda hem. Från år 1999 (7 år efter första upplagan) och fortfarande högaktuell även om mycket mer har skett på området sedan dess, absolut inte i positiv riktning för mänskligheten.

I detta inlägg kommer jag att försöka lyfta fram väl utvalda smakprov (allt nedan är alltså urplock och ej hela texter) ur de 60 lättlästa sidorna ni finner i sin helhet här: Vaccinationer – fördelar och nackdelar – Jackie Swartz

Uppgifter har utöver gedigen källhänvisning i slutet av häftet bla tillhandahållits av berörda personer på Läkemedelsverket, Smittskyddsinstitutet, SBL, Socialstyrelsen, Statistiska centralbyrån och läkemedelstillverkaren Pasteur-Mérieux.

Utifall att någon istället för att ta till sig fakta vill anmärka på (förlöjliga innehållet via) det holistiska förhållningssätt författaren ödmjukt förmedlar så hänvisas även till FN:s barnkonvention i förordet:

Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling(2 7.1).

Vaccinationer – fördelar och nackdelar

En information till föräldrar och andra intresserade

Av Jackie Swartz

Jackie Swartz är specialist i barn- och ungdomspsykiatri samt allmänmedicin.
Förutom läkare har författaren sedan snart 20 år deltagit i olika forskningsprojekt kring barnallergi i samarbete med Karolinska Institutet och Sachsska Barnsjukhuset. På senare år även med Stressforskningsinstitutet Stockholms universitet. Efter forskarutbildning på Institutionen för neurovetenskap i Uppsala försvarade författaren i maj 2014 en avhandling med titeln ”Allergy, Stress and Sense of Coherence in Families with Children living in accordance with an Anthroposophic Lifestyle”.

Som specialintresse finns sedan många år försök att förstå hur vaccinationer och sjukdomar påverkar barnets hälsa och utveckling

Del av förordet:

Världshälsoorganisationens WHO’s satsning på att utrota sjukdomar genom vaccination
pågår i oförminskad omfattning. Samtidigt kan man i skrivande stund läsa om större utbrott av mässling i olika europeiska länder och mindre utbrott av polio i andra världsdelar. Under åren som gått har det rapporterats om stora mässlingsutbrott på Irland i Holland och Italien. De flesta har varit ovaccinerade men bland insjuknade finns också vaccinerade. Den avgörande frågan för sjukdomens förlopp – hur de sjuka barnen har vårdats och behandlats – tycks omöjlig att få reda på. När det gäller sjukdomar kvarstår frågan om det är friskt att aldrig kunna bli sjuk.

Resultat från allergistudier visar att vissa sjukdomar tycks kunna skydda mot allergi och en av dessa är mässling. Samtidigt visar studier att vaccination mot mässling kan öka risken för allergi. Även ökningen av sockersjuka bland småbarn tycks påverkas av vaccinationer. Sedan tidigare vet man att vaccinationer kan påverka barnens mentala hälsa. Men vaccinationer kan behövas, men frågan är vilka och vid vilken ålder.

Del av inledningen

Måste jag vaccinera mitt barn?
Kan jag vänta till barnet blivit lite äldre?
Finns det några vaccinationer man kan hoppa över helt?
Finns det några biverkningar med vaccinationerna?
Hur farliga är sjukdomarna?
Kan det finnas något positivt med att få sjukdomarna?

Del av sida 7 – Vad sker vid vaccination?

Vid vaccination injiceras hela smittämnet i förvandlad form (t.ex. mässlingsvirus, levande försvagat helvirus) eller olika komponenter av smittämnet (t.ex. kikhostebakterier) tillsammans med bl.a. aluminium och formaldehyd, som sedan stimulerar kroppen att bilda antikroppar och immunologiskt aktiva celler (bl.a. minnesceller) som kan skydda mot infektion. För att få ett tillräckligt säkert skydd behöver vaccinationen vanligtvis upprepas 3 gånger och man har då fått en så kallad grundimmunisering eller primärimmunisering. Det betyder att kroppen har producerat ämnen (antikroppar) direkt riktade mot det specifika smittämnet samt byggt upp ett immunologiskt minne av smittämnet, som snabbt aktiverar immunsystemet nästa gång det utsätts för sjukdomsframkallande bakterier eller virus. Försvaret bryter sedan ner smittämnet och ingen behöver bli sjuk.

Sida 8 – Skillnader mellan naturlig smitta och vaccination

Naturlig smitta

Genom en vaccination kan kroppen, utan att bli riktigt sjuk utveckla skydd, det vill säga immunitet, mot en infektionssjukdom och ”härmar” på så sätt immunsystemets mognad vid naturlig smitta. Men vaccinationen skiljer sig på avgörande sätt från den naturliga infektionen. Som exempel kan vi se på mässling där viruset överförs från sjuka genom luftburna droppar t.ex. vid hosta, och tas upp av slemhinnorna i luftvägarna hos friska. I detta möte mellan viruset och människan sker en långsam anpassad mognadsprocess under den så kallade inkubationstiden (av lat. incuba’tio, liggande på, ruvande på), därefter utvecklas olika förkylningssymtom och sjukdomen kulminerar med hög feber och kraftiga utslag över hela kroppen. Vanligtvis kan man räkna med att hela sjukdomsförloppet från smitta till tillfrisknande sträcker sig över ca 28 dagar. Då har barnet övervunnit den naturliga sjukdomen genom egna krafter, vilket betyder att immunsystemet har reagerat med full kraft och därmed till 100 % utvecklat ett försvar just mot mässling = specifik immunitet.

Undersökningar har också visat att motståndskraften mot andra sjukdomar tycks öka när vissa infektioner har övervunnits med egna krafter = generell immunitet (se under mässling).

Vaccination

Vid vaccination injiceras smittämnet i förvandlad form och med olika tillsatser, som redan till sitt innehåll är helt främmande för människan – och naturen. Genom injektionen för man in dessa substanser, som endast förekommer i laboratorier, förbi kroppens skyddsbarriärer i luftvägarnas slemhinnor och lymfstationer vilket medför att den långsamma mognadsprocessen under inkubationstiden uteblir. Det för bl.a. med sig att immunsystemet blir sämre aktiverat och skyddet som byggs upp blir svagare och håller kortare tid. Det visar sig bl.a. i att mängden antikroppar i blodet efter en vaccination är lägre än efter genomgången naturlig mässling. Fem till 10 % av de vaccinerade reagerar dessutom otillfredsställande eller inte alls. För mässling har det fått katastrofala följder för
främst spädbarn och vuxna (se under mässling).

Förutom att vaccinerna är laboratorieframställda och inte längre liknar de naturligt förekommande smittämnena är mängden smittämne som injiceras många gånger större än vad som förekommer vid naturlig smitta.

Sida 8-9 – Varför vaccinering?

Nu över till den inledande frågan varför barnen erbjuds vaccinering och de svar som brukar ges.

”Innan vaccinationerna började dog många människor i epidemiska sjukdomar.”

Alla uppgifter till den statistik som redovisas här är i olika delar hämtade ur Allmän hälso- och sjukvård”, ”Svensk epidemistatistik”, ”Tjänsteläkarrapporten” Epid. avd. SBL. ”Dödsorsaksregistret”, Statistiska centralbyrån och Socialstyrelsen. Tidvis förekommer olika siffror för samma sjukdom varför man som alltid när det gäller statistik bör se till trender i en utveckling snarare än ta fasta på enskilda värden.

Mitt förtydligande för sökbar text: nedan grafer för insjuknande och dödsfall, före och efter vaccinering infördes, gällande difteri, tetanus (stelkramp), polio, kikhosta, Haemophilus influenzae typ b (Hib), mässling, påssjuka.

Samt scharlakansfeber som är ett bra exempel på en sjukdom som minskat dramatiskt för insjuknade och försvunnit för dödsfall – utan att något vaccin har funnits.

Sida 12-27 – ”Det är vanligt med svåra komplikationer och livslånga men vid dessa sjukdomar.” ”Vaccination skyddar effektivt mot sjukdomar.”

Sanningshalten i dessa två svar skall nu prövas för varje sjukdom och motsvarande vaccination genom att se på kända fakta under följande rubriker.

Läs hela prövningen: Vaccinationer – fördelar och nackdelar – Jackie Swartz

Några axplock:

Difteri är en typisk armodssjukdom som framförallt dyker upp i samband med krig och fattigdom.

Hos normalbefolkningen i Sverige tycks risken att insjukna i difteri vara försumbar och skyddseffekten efter grundimmuniseringen (3 injektioner) vara osäker, samtidigt som vaccinationerna innebär risk för biverkningar.

Ju tidigare en vaccination ges desto större är risken för komplikationer fram till omkring 3 års ålder då utvecklingen av centrala nervsystemet är som mest sårbart. Detsamma gäller troligtvis också immunsystemet. Eftersom man i dag dessutom kombinerar difteri med 4 (fyra) andra vacciner i samma injektion torde den sammanlagda risken för biverkningar och komplikationer vid ett och samma vaccinationstillfälle vara större, samtidigt som skyddseffekten för vissa vaccin tycks bli sämre.

Mellan 1969 och 1985 rapporterades 61 fall av stelkramp i Sverige (Fig. 2).I de flesta fall var det osäkert om vaccination hade förekommit och vid misstänkta fall var antalet vaccinationer oklart. Tio stelkrampspatienter hade helt säkert strax innan insjuknandet vaccinerats och 12 patienter hade helt säkert aldrig vaccinerats. Endast 1 fall gällde ett barn 13 år gammalt, som med all sannolikhet var delvis och eventuellt fullt vaccinerat. Övriga sjuka var i åldern 20 till 80 år. Den klart övervägande delen var över 50 år. De flesta kom från landsbygden och många hade infekterats under arbete i trädgård eller jordbruk. Två fall inträffade i storstad och en av dessa var drogmissbrukare. Tidigare iakttagelser av stelkramp i städer gäller mestadels drogmissbrukare.

Sista stora polioepidemin i Sverige var 1953 med över 5000 poliofall som sjönk till drygt 200 fall 1957 innan vaccinationen hade börjat. Kurvan över dödstal för polio visar också en klar nedgång innan vaccinationen började (Fig. 3). Man anser att poliovirus upphörde att cirkulera i Sverige 1963.

Men poliovirus, oftast virus från vaccin, har påvisats i avloppsvatten i Sverige under 1970- och 80- talen.

Det är troligtvis importfall från människor som vaccinerats med poliovirus att dricka och dessa virus är fortfarande levande men försvagade, medan vaccinet i Sverige är avdödat.

De flesta länder i världen använder det levande försvagade viruset och de poliofall som förekommer i västvärlden idag är framförallt framkallade av vaccinet och inte smitta på naturlig väg. Det finns fall rapporterade i Finland där också fullt vaccinerade insjuknat i polio.

Kikhostevaccinet togs bort 1979 p.g.a. dålig skyddseffekt och risk för oacceptabla biverkningar. Ingen vet idag om de nya kikhostevaccinen är bättre i något avseende.

Som vi såg när immuniteten för kikhosta beskrevs saluför man idag ett vaccin där man inte vet var den skyddande nivån ligger och om det finns ett skydd vet man inte hur lång tid det räcker.Biverkningsregistret visar tydliga risker för allvarliga neurologiska biverkningar och kikhostevaccinet tycks utgöra den största risken av alla vaccin för denna typ av komplikationer även i andra länder.

Riskerna för allvarliga konsekvenser av kikhosta är störst under de första 3 månaderna och då har vaccinationen ännu inte börjat. Vid vaccination kan man tänka sig att ett acceptabelt skydd först uppstått tidigast efter den 2:a injektionen, alltså då barnet är drygt 5 månader gammalt och vid 6 månaders ålder klarar barnen vanligtvis av kikhostan.

Ser man på statistiken över kikhosta efter kikhostevacccinets borttagande 1979 har antalet insjuknade under den senaste 10-årsperioden ökat märkbart fram till att de nya vaccinen kom 1996, medan däremot antalet dödsfall i kikhosta under samma period har minskat. Siffrorna för dödsfall i kikhosta under vaccinationsperioden 1951-1978 visar sammanlagt 90 fall (Fig. 4), vilket betyder i genomsnitt 3,3 barn/år, medan antalet dödsfall 1979-1995, då inget kikhostevaccin fanns, endast var 0,35 barn/år.

Antalet dödsfall under vaccinationsperioden var således 3 gånger större än under den vaccinationsfria perioden – trots att antalet insjuknade i kikhosta under vaccinationsperioden tidvis var betydligt lägre.

Enligt dödsorsaksstatistiken från 1987 (innan dess finns inte Hib upptagen som egen sjukdom) fram till 1996 finns det 4 dödsfall i Hib registrerade – ett -87 (yngre än 1 år), ett -90 (1-2 år gammal) och två -92 (ett barn yngre än 1 år och en äldre på 71 år). Således mindre än ett dödsfall/år innan vaccinationen började och en nedgång i antalet bakteriologiska diagnoser från i genomsnitt drygt l00/år (1988-1991) – innan vaccinationen, till knappt 5O/år (1992-1997) efter vaccinationen började.

Dessa siffror skall ses mot bakgrund av kända biverkningar som kan ge livslånga komplikationer och dödsfall. Några undersökningar kring konsekvenserna på längre sikt har inte hittats, men en av flera tänkbara följder av vaccinationen kan illustreras med ett exempel från Finland som började vaccinera mot Hib 1986. Antalet Hib-fall minskade successivt till nästan noll 1991 men samtidigt noterades att antalet barn som insjuknade i annan infektion (invasiv pneumokockinfektion, som ger blodförgiftning, lunginflammation eller hjärnhinneinflammation) ökade i motsvarande grad! Slutsatsen från de finska forskarna blev att minskningen av Hib genom vaccination troligtvis banade vägen för ökad smitta av annan infektion. Genom en vaccination rubbas och förändras barnets inre ekologiska miljö, som är i intimt samspel med den yttre miljön och varje tvingande förändring (manipulation=konstgrepp) i en balanserad ekologi har sitt pris – i naturen som i människan.

Men vad blev nu konsekvensen av utvecklingen i Finland – att Hib avtog och en annan allvarlig infektion ökade: ”en ökning i invasiv pneumokockinfektion betonar behovet av ett effektivt pneumokockvaccin för småbarn”!? Från England och Tyskland finns rapporter om ökning av öron- och lunginflammationer med andra typer av Haemophilus, alltså icke-b. Några av dessa typer ger idag hjärnhinneinflammation hos äldre barn och det återstår att se om också spädbarn kommer att insjukna i hjärnhinneinflammation smittade av dessa andra typer av Haemophilus influenzae som vaccinationen inte skyddar mot.

Mässling tillhör de s.k. barnsjukdomarna som man förr i tiden såg till att barn fick innan de började skolan. Man visste att barnen mådde bra av att gå igenom mässling.

Formulerat på annat sätt kan man säga att barnsjukdomarna ansågs vara nödvändiga kriser med möjlighet för barnen att utveckla inneboende egenskaper och förmågor.

I Hemmets läkarbok från 1930-talet ansågs mässling vara en relativt harmlös sjukdom som med riktig omvårdnad gjorde att knattarna tillfrisknade utan större problem. Man kan därför fråga sig vad det är i vår moderna tid med god levnadsstandard, hygien, näring och allmän hälsa som har gjort att mässling nu anses så livshotande att den med hjälp av vaccination skall utrotas från vår jord. Den första officiella anledningen till att vaccinationen infördes var nationalekonomisk.

Det skulle bli billigare för landets ekonomi att betala för vacciner än att betala föräldrar hemma för vård av sina barn. När inte tillräckligt många föräldrar ”nappade” tog man fasta på risken för den allvarliga komplikationen med hjärninflammation, vilket fick önskad effekt (pers. meddelande från barnläkare).

Mot bakgrund av det som redan har sagts tycks risken för hjärnkomplikationer med bestående men av sjukdomen vara kraftigt överdriven och inte större än risken efter vaccination.

Kan det vara så att mässling i sig vanligtvis inte är så allvarlig, men att den, som alla sjukdomar, kan bli allvarlig om den behandlas fel?

Kan det vara så att den ofta förekommande symtomatiska behandlingen med febernedsättande medel och antibiotika, som sätter ner motståndskraften immuniteten, är den huvudsakliga orsaken till den allvarliga komplikationen med hjärninflammation?

Det nya som tillkommit i behandlingsform i modern tid är framförallt användning av febernedsättande medel och antibiotika, vilket gör frågan berättigad.

Mässling skördar fortfarande många liv i u-länderna och där är vaccinationerna helt på sin plats.

Ett alternativ för att hjälpa barnen i dessa länder vore också att WHO skulle satsa alla vaccinationspengar (miljarder dollar/år) på att höja ländernas levnadsstandard med bl.a. bättre hygien och näring som skulle kunna få dödligheten i mässling att sjunka lika säkert som det gjorde i Sverige – utan vaccinationer (se fig. 6).

Mässlingsepidemin i Järna tillsammans med andra studier visar att mässling vanligtvis medför en positiv utveckling både på kort och lång sikt. Spädbarn till mödrar som genomgått mässling får en betydligt starkare immunitet än barn till mödrar som vaccinerats mot mässling. Det betyder att den specifika immuniteten är starkare efter smitta med naturligt mässlingsvirus.

Fullständig genomgången mässling ger ett säkert skydd mot sjukdomen livet ut medan vaccinationen ger ett osäkert skydd med risk för allvarliga följder.

Sjukdomen under barnaåren förhindrar dessutom risken att insjukna som äldre med risk för svåra livslånga komplikationer.

Det är sedan länge känt att cancerpatienter mer sällan haft barnsjukdomar. En senare studie visar på liknande samband, men inte så entydigt.

En annan studie visar att allergiförekomsten bara är hälften så stor bland barn som i förskoleåldern haft mässling jämfört med dem som vaccinerats eller ej haft sjukdomen. En nyligen publicerad studie med över 6000 barn från fem europeiska länder visar samma resultat. Dessa resultat tyder på att genomgången mässling även tycks påverka den generella immuniteten positivt. Motståndskraften för andra sjukdomar ökar.Fakta talar för att genomgången mässling stärker barnets specifika och generella immunitet och bidrar till en positiv utveckling både kroppsligt, själsligt och socialt. Både för barnets och samhällets bästa borde massvaccinationen av mässling omvärderas fortast möjligt.Eftersom mässling i övre tonåren och senare i livet kan ge allvarliga komplikationer med bestående men finns det anledning att överväga en vaccination då, om man dessförinnan inte haft mässling.

Forskningsresultat från England och Amerika visar att kvinnor som i barndomen haft påssjuka mindre ofta insjuknar i äggstockscancer.

Det enda godtagbara skälet till att vaccinera mot påssjuka skulle vara att förhindra de mycket sällsynta riskerna för sterilitet och dövhet, som dock också kan förekomma vid vaccination. Ingen kan idag med säkerhet säga om den naturliga smittan eller vaccinationen utgör den största risken för dessa komplikationer.

Man bör beakta att ju fler barn som vaccineras mot påssjuka desto större är risken för ovaccinerade att insjukna högre upp i åldrarna med större risk för bl.a. dessa allvarliga komplikationer. Alltså risken för allvarliga komplikationer ökar p.g.a. den tilltagande vaccinationen. Likadant är förhållandet för de övriga sjukdomarna som ingår i kombinationsvaccinet. Med tanke på risken för allvarliga komplikationer i samband med könsmognad, kan man vänta med vaccinering till strax innan puberteten, vilket man också insåg och gjorde tidigare.Föräldrar som varit med om barnets påssjuka berättar, liksom efter genomgången mässling hur det nu på olika sätt mognat och framförallt blivit mer självständigt.

Vaccination mot röda hund har framförallt tagits fram för att förhindra att gravida insjuknar med risk för allvarliga fosterskador. Flickor i förpuberteten som är osäkra på om de haft röda hund, kan få svar genom ett enkelt blodprov. Saknas skydd kan man i den åldern ta en vaccination – så som man gjorde tidigare. Ur epidemiologisk synvinkel vore det mest gynnsamma att ge vaccinationen så sent som möjligt för att spridningen av den naturliga smittan skall kunna nå så många som möjligt. Dessutom torde risken för vaccinbiverkningar minska betydligt om vaccinationen kom senare i livet.Den tidiga vaccinationen vid 18 mån, som idag också gäller pojkar, betyder mindre möjligheter för de ovaccinerade att få immunitet genom sjukdomen och att risken för insjuknande högre upp i åldrarna ökar. På det viset ökar risken för smitta av ovaccinerade gravida och därmed risken för tidiga fosterskador.Som vi sett tidigare ger genomgången mässling specifik immunitet (mot mässling) och enligt vissa undersökningar generell immunitet (mot t.ex. allergi). Det finns anledning att tro att resultatet är samma efter genomgången röda hund. Man bör således se till att flickor i förpuberteten har utvecklat skydd mot röda hund. Visar ett blodprov att det inte finns ett skydd kan en vaccination tas. Många fertila kvinnor har ett fullgott skydd utan tidigare tydliga symtom på röda hund.

För övrigt har röda hund alltid ansetts som en banal sjukdom och det finns ingen anledning att tro att det skulle vara annorlunda idag.

Sid 28-29

”En sjukdom innebär alltid enbart en fara för barnets
hälsa och utveckling”

En sjukdom innebär alltid en fara för barnets hälsa och utveckling – men inte bara det.

En kraftig förkylning kan vara början till en lung- eller hjärnhinneinflammation, men också början till en behövlig vila i sängen långt bort från vardagens påfrestande intryck på lekis eller i skolan. Att äntligen få bli ompysslad av en förälder som äntligen får möjlighet att i lugn och ro ägna sig åt sitt barn så länge det behövs. Efter genomgångna sjukdomar kan föräldrar ofta berätta hur deras barn blivit allmänt friskare och mognat kroppsligt, själsligt och socialt. Från att tidigare ofta varit irriterat finns nu ett lugn och tålamod och aptiten och sömnen har blivit bättre än någonsin. Barnen tycks känna sig mer hemma i sin kropp, behärska den bättre och känner sig därmed mer hemma i livet överhuvudtaget. Dessa förändringar märktes tydligt i samband med mässlingsepidemin i Järna 1995-1996.

Undersökningar tyder på att barn som haft mässling har mindre risk att få allergi och även skyddet mot andra sjukdomar tycks stärkas – cancer, diabetes, reumatism etc. Sjukdomar kan ses som ett kristillstånd, en kris som möjliggör en utveckling på samma sätt som man inom psykologin talar om utvecklingskriser. All utveckling förutsätter prövningar som övervinns för att möjliggöra nya steg i livet. Sjukdomar tycks vara en lika naturlig del i barnets liv som hälsan, ja det tycks många gånger som om sjukdomar är en förutsättning för att barnet skall bli friskt och kunna utvecklas optimalt utifrån sina individuella förutsättningar. Det är en uppgift för oss alla att lära känna sjukdomarnas inneboende möjligheter, vad de vill säga oss, och hur vi skall använda dem för att på ett riktigt sätt komma vidare i livet.

Motsatsen är förhållningssättet inom sjukvården – ångest inför alla sjukdomar som till varje pris skall förhindras genom t.ex. vaccinationer.

”Det är samhällsekonomiskt billigare att vaccinera alla barn än att betala föräldrar hemma med sjukt barn”

Dagens ekonomiska kalkyler kring vaccinationer utgår från en vårdkostnad för varje beräknat sjukt barn, som sedan jämförs med kostnaden för varje vaccindos. Dessa beräkningar visar att samhället tjänar ett antal miljoner och vaccinationen tycks således lönsam.

I dessa beräkningar har man vanligtvis inte tagit med någon kostnad för sjukvård i samband med vaccinbiverkningar.

Ser man till de kända biverkningar som redovisats här och samtidigt tar hänsyn till hur vissa sjukdomar stärker barnets allmänna hälsa med betydligt minskad risk att insjukna i allvarliga sjukdomar senare i livet förstår man hur ofullständiga dagens ekonomiska beräkningar är.

Kunskaperna om kända biverkningar är så omfattande och allvarliga att samhällets vårdkostnader för detta troligtvis är mångdubbelt mer än utgifterna för vacciner. Räknar man dessutom in lidandet för varje barn med tillhörande familj finns det inget försvar för dagens massvaccination av barn.

För barn med medfödda allvarliga sjukdomar kan en infektionssjukdom innebära livshotande tillstånd och då är vaccinering en självklarhet.

Allmänna kommentarer till biverkningar efter vaccinationer

Rapporter om biverkningar efter vaccinationer visar att många aldrig rapporteras i förhållande till förväntade biverkningar.

Det gäller både de som förekommer ofta, mer sällan eller är sällsynta. Hur stor underrapporteringen eller mörkertalet är vet ingen säkert, men att fenomenet finns är allmänt känt.

Inkomna rapporter till Läkemedelsverket sjunker efter en tid för varje år efter ett vaccin har införts, dock utan att biverkningsfrekvensen i praktiken har avtagit. Samma mönster finner man för andra nyregistrerade läkemedel.

Kortsiktiga effekter av biverkningar efter vaccination

Innan ett vaccin får användas genomgår det olika tester som avslutas med prövning på människan. Under denna tid registreras biverkningar som sedan sammanställs i läkemedelsförteckningen FASS som vanliga, mindre vanliga och sällsynta biverkningar. När sedan vaccinet kommer till användning är läkare enligt lag skyldiga att rapportera mindre vanliga och sällsynta biverkningar under de första två åren, därefter upphör anmälningsplikten. Vanliga biverkningar däremot behöver aldrig rapporteras. Allvarliga eller nya oväntade biverkningar och sådana som tycks öka i frekvens eller allvarlighetsgrad måste alltid rapporteras, oavsett när vaccinet infördes. Som allvarlig biverkning menas sådan som är dödlig, livshotande, invalidiserande eller medför betydande funktionsnedsättning eller behov av sjukhusvård eller förlängd sjukhusvård.

Vi kan utifrån dessa föreskrifter förstå varför så få biverkningar uppmärksammas och rapporteras:

Läs vidare här Vaccinationer – fördelar och nackdelar – Jackie Swartz

Långsiktiga effekter av biverkningar efter vaccination

Sjukdomar med risk för hjärn- och hjärnhinneinflammation med livslånga neurologiska komplikationer är de mest fruktade. Alla vaccin är primärt framtagna för att förhindra dessa komplikationer, men eftersom vaccinen ”härmar” den riktiga sjukdomen kan man tänka sig att dom också kan framkalla de allvarliga komplikationer som sjukdomen kan ge. Att så är fallet vet vi från kända biverkningar efter vaccinationer (se t.ex. under mässling), men i vilken omfattning är oklart. Många forskare menar att risken för allvarliga komplikationer oftast är betydligt större efter sjukdom än efter vaccination, men om så är fallet återstår att bevisa.

Vaccinationernas skadeverkan på hjärnan har studerats sedan början på 1920-talet och bl.a. i samband med upprepade smittkoppsvaccinationer.

Efter ett antal obduktioner på barn som dött i samband med smittkoppsvaccination på 1920-talet i Tyskland fastställde professor Lucksch från Prag att orsaken till dödsfallen var hjärninflammation orsakade av vaccinationen. Därefter kom en rad symtom som uppträdde efter en smittkoppsvaccination att räknas till post vaccinationsencephalit (tecken på hjärninflammation efter vaccination), t.ex. apati, medvetslöshet, ökat sömnbehov, kraftig huvudvärk, omotiverade skrik, krampanfall. Således mycket tydliga symtom som varje läkare och förälder reagerar inför.

På den tiden vaccinerades alla barn i allmänhet efter 3 års ålder, men på 1940-talet, 20 år senare ändrades debutåldern så att all smittkoppsvaccination skulle ske före 3 års ålder. De flesta barn kom då att vaccineras mellan 1-2 års ålder. Även då dog barn i samband med vaccinationer men vid obduktionerna fann man en förändring av hjärnan som var betydligt mindre än hos de tidigare obducerade barnen som var vaccinerade efter 3 års ålder. Man såg alltså att barn vaccinerade före 3 års ålder uppvisade en annan typ av hjärnskador än barn vaccinerade efter 3 år, men orsaken till denna skillnad förstod man inte. Lösningen kom genom den holländske patologen E. de Vries som kunde visa att det lilla barnets hjärna fram till omkring 3 års ålder är för omogen för att kunna reagera på ett specifikt sätt (med inflammation) på den skada som en vaccination kan ge utan skadan blir mer diffus och generell. Detta sätt att reagera kallar de Vries en postvaccinencephalopati med andra ord, en generell hjärnskada efter vaccination.

Eftersom hjärnförändringarna (encephalopatin) före 3 års ålder är små kan man också förvänta sig att symtomen är milda, diffusa och därför ibland helt förbises eller tolkas felaktigt. Till dessa symtom hör bl.a. trötthet, aptitlöshet, kräkningar, initiativlöshet och irritation. Spädbarn med irritation gnider eller slår huvudet mot sängkanten eller något annat hårt. Det är barnets enda sätt att försöka mildra den smärta och tryckkänsla som kommer från huvudet. Kort sagt, hos det lilla barnet kan alla beteendeförändringar efter en vaccination vara en hjärnretning, mer eller mindre snabbt övergående.

En del barn får handikapp för livet. Även dödsfall finns rapporterade, dock utan att man medger klara samband med vaccinationen.

Hjärnskada som orsak till barnpsykiatriska problem.

Antalet barn och ungdomar som behöver psykiatrisk hjälp har ökat lavinartat det senaste årtiondet. Allt fler barn visar oroligt beteende med svårigheter att koncentrera sig, behärska sina kroppsrörelser och utveckla en normal social förmåga. Antalet elever med behov av extra resursperson i skolan ökar samtidigt som våldet bland ungdomar i skolan tilltar.

Den naturliga medfödda respekten för mänskligt liv förbyts i råa sparkar och slag på oskyldiga jämnåriga som i dag kan sluta med knivhugg och dråp. Det visar sig ett beteende där allt fler allt mindre tycks kunna ta sina sinnen i fullt bruk. Vi ser ett fenomen i tiden som ökat på kortare tid än en generation, vilket betyder att orsakerna till förändringen mer finns att söka i vår omgivning än i arvet. Det genetiska och sociala arvet påverkar oss alltid och är en del i konstitutionen, som i sin tur gör oss disponerade att bättre eller sämre klara av olika prövningar i livet. Mycket i vår omgivning påverkar våra barn på ett destruktivt sätt och att allt fler far illa ser man inte minst på den stora ökningen av barn och ungdomar som behöver psykiatrisk hjälp.

Inom barn och ungdomspsykiatrin har man länge studerat orsakerna till beteendestörningar och menar att ”hjärnskada ökar kraftigt risken att ett barn skall utveckla psykiatriska problem”.

Läs vidare: Vaccinationer – fördelar och nackdelar – Jackie Swartz

På vetenskapens nuvarande ståndpunkt

I samtal och diskussioner med läkare och andra företrädare för barnvaccinering hävdas det alltid att kunskapen om vaccinationernas betydelse grundar sig på vetenskapliga resultat. Den som inte kan argumentera i vetenskapens namn kallas för en flummare eller grönavågenmänniska, vet inte vad han talar om och tas följaktligen inte på allvar.

Föräldrar som vill veta mer om eventuella biverkningar med en vaccination anses inte veta vad som är bäst för sitt barn och själva ifrågasättandet av vaccinationen visar att man inte har en aning om vaccinationernas betydelse för barnets hälsa – grundat på vetenskapliga undersökningar.

Men det finns idag tillräckligt med fakta som visar hur bräcklig grund den vetenskapliga argumenteringen för vaccination står på och varför den är så bräcklig förstår vi bättre om utgångspunkten för själva vetenskapen granskas närmare.

Den medicinska vetenskapen utgår från den materialistiska naturvetenskapen som menar att man bara kan få sann kunskap om det som går att mäta och väga och redovisa i siffror och tabeller. Det betyder att allt som inte går att iaktta under mikroskopet, blir synligt genom röntgen eller något annat instrument inte går att få exakt kunskap om och kan därför inte vara föremål för sann vetenskap.

Man talar också om en reduktionistisk världs- och människobild – den materialistiska naturvetenskapen har reducerat människan till hennes materiella, fysiska delar och för sin forskning uteslutit det icke-materiella i människan – hennes tankar och känslor, hennes själ och ande, hennes jag – det individuella och unika i varje människa. Konsekvensen av detta förhållningssätt har blivit att man söker orsaken till en sjukdom i den materiella delen av människan, i de biokemiska processerna in i minsta cell.

Denna vetenskap antar att verkligheten beror på inneboende krafter i materien och att sättet på hur materien är sammansatt och strukturerad är orsaken till olikheterna som visar sig. Det betyder att orsaken till en sjukdom blir mer förståelig ju mindre delar av kroppen man kan se och till sist är människans liv ingenting annat än summan av hennes olika biokemiska processer ner på molekylär nivå.

Vardagen själv visar oss att just det som vetenskapen har reducerat, inte intresserat sig för är den del av människan som söker meningen med livet och sätter upp mål för framtiden, gör erfarenheter och kommer till nya insikter. Det är den överordnade kraften i varje människa – vårt jag – som behöver kroppen för att förverkliga det man har tänkt, känner och vill med sitt liv – men aldrig är identiskt med kroppen och de biologiska processerna. Denna jagkraft genomtränger ständigt varje fiber, varje cell i kroppen och syns indirekt i de biokemiska processerna ner på minsta molekylär nivå och när jaget av olika anledningar inte kan försvara sig, inte kan hävda och utveckla sin integritet i förhållande till yttervärlden blir vi sjuka. Materien kan aldrig vara orsaken till en sjukdom, däremot ser man följderna av ett sjukdomsförlopp i kroppens olika processer.

Även här gäller uttrycket att helheten är mer än summan av delarna och så länge kunskapen om vaccinationens betydelse för barnens hälsa bara utgår från delarna, vad som händer i kroppen, i immunsystemet och inte tar med jagets och själens roll för hälsan blir det omöjligt att förstå varför vi är friska eller bli sjuka, blir det obegripligt varför vissa smittade barn insjuknar medan andra smittade förblir friska. En förståelse för det individuella i varje barn ger oss inte bara möjlighet till individuell omvårdnad och medicinsk behandling med olika naturmedel utan också ställningstagande till vaccinering vid behov. Till sist är det också så att alla, vetenskapsmän, läkare och föräldrar dagligen möter helheten, är inne i helheten – men är olika medvetna om helheten. Det ligger i allas intresse att vi hjälper varandra att hitta vägar som leder till vårt gemensamma mål – för hela barnet bästa.

Läs vidare om ”Barnets natur”, ”Sjukdom och öde”: Vaccinationer – fördelar och nackdelar – Jackie Swartz

Sammanfattning

Frågan om fördelar och nackdelar med sjukdom och vaccination är inte enkel att besvara och kan inte heller få ett riktigt svar utan hänsyn till varje enskilt barn. Därför kan massvaccination under rådande omständigheter i Sverige och västvärlden aldrig försvaras.

Påståendet att vaccinationerna är orsaken till nedgång i dödlighet av aktuella infektionssjukdomar motsägs av den redovisade statistiken, som dock visar att vaccinationerna bidragit till att färre barn insjuknar. Om det innebär något positivt för barnens hälsa på kort och framförallt på lång sikt återstår att se. Om det är friskt att inte kunna bli sjuk är det bra med vaccinationer, men om sjukdomar kan innebära något positivt för barnets utveckling skadar vaccinationer hälsan.

Allt fler forskare menar att vissa infektionssjukdomar behövs för att immunsystemet skall mogna och därmed minska risken för utveckling av t.ex. allergi. Generellt har varje vaccin biverkningar som visar att det påverkar hjärnan.

Barn med svagare konstitution är därmed mer disponerade för hjärnskador som kan hämma barnets psykiska, immunologiska och hormonella utveckling. Det skulle kunna vara en av flera orsaker till ökningen av våra tidssjukdomar bland barn – allergi, astma, sockersjuka, reumatism, ADHD, DAMP, autism etc. Fall av plötslig spädbarnsdöd tycks också kunna orsakas av vaccinationer.

Vaccinationer kan således skada barnens hälsa genom att förhindra en sjukdom och samtidigt ge biverkningar med komplikationer på kort och lång sikt.

Varje sjukdom innebär en risk för mer eller mindre allvarliga komplikationer på kort och lång sikt och dessa måste vägas mot vaccinernas olika biverkningar.

Under barnets 2-3 första levnadsår är centrala nervsystemet som mest sårbart och därmed övriga kroppsfunktioner och risken för vaccinbiverkningar torde vara störst då. Detta sammanfaller med tidpunkten då den s.k. blod-hjärnbarriären bildas och barnet för första gången säger jag om sig själv.

Det markerar en fysisk och själslig gräns till yttervärlden som innebär att barnet på ett annat sätt än tidigare kan bryta ned och försvara sig mot alla former av yttre och inre ämnen och intryck. Vaccinationer mot barnsjukdomarna mässling, påssjuka och röda hund kan i allmänhet uteslutas med undantag för barn med allmänt nedsatt hälsa, t.ex. medfött gravt hjärtfel.

[…]

Vi kunde inledningsvis konstatera att den sjunkande dödligheten i infektionssjukdomar i första hand inte berodde på vaccinationerna och även att insjuknande i epidemiska sjukdomar hade minskat betydligt innan vaccinationerna började.

Den huvudsakliga orsaken till dessa fenomen var en successiv förbättring av befolkningens allmänna levnadsstandard med bättre bostäder, hygien och näring.

Det var således åtgärder som stärkte det generella immunsystemet samtidigt som barnsjukdomarna, som alla skulle ha, stärkte det specifika immunsystemet.

Trots att berörda myndigheter och forskare känner till den huvudsakliga orsaken till den förbättrade hälsan satsar man idag världen över på vaccinationer som skall skydda människan från sjukdomar, det vill säga i bästa fall skydda, för ingen kan bli frisk eller friskare av vaccination.

Den logiska slutsatsen borde i stället vara att fråga hur vi kan fortsätta att på ett mer naturligt sätt stärka immunsystemet. Det skulle gagna både det enskilda barnet, familjen och samhället i övrigt.

Läs ”En livsstil som stärker immunsystemet” och resten av häftet här: Vaccinationer – fördelar och nackdelar – Jackie Swartz

Se även detta avsnitt Kalla Fakta från omkring år 2000. Med dagens mått mätt ett förvånansvärt ärligt avsnitt om barnvaccinationer – om dess skador, om korruption och mörkläggning.