Utflykter till livets kärna (UR) – pedagogiska kortfilmer om världarna inuti oss

Det har varit många år med glest publicerade inlägg, annat i livet har prioriterats, många utmaningar och mycket utveckling. Jag har i stället skrivit kortare och frekvent främst via Facebook för att få ut mycket av det jag brinner för och inte kan hålla inne. Jag har saknat skrivandet och nu när vissa områden i livet lugnat sig tog jag snabbt på mig att dela både min egen- och Viktors utökade erfarenheter i en till bok, i bokserien ”Hälsa och Folkbildning”, vilket betyder att jag utmanas att skriva väldigt kort, och att de längre texterna kommer att läggas ut här sedan.

Jag värmer upp lite nu genom att dela sådant som blivit liggande på hög men som fortfarande är aktuellt (mina länkar och sidor behöver också en genomgång). 

Startar med en enkel serie om hur det fungerar inuti kroppen, riktad till högstadieelever men jag tror fler än jag uppskattar grundläggande kunskaper i viktiga ämnen. Här får tittaren förhoppningsvis också en grundförståelse för betydelsen av att vi måste ta hand om våra kroppar så bra vi bara kan, att vi ger oss rätt bränsle och byggstenar – optimal näring för att kunna omvandlas till livsenergi, en ren anpassad kost och dito tillskott. Då kan kroppen utföra alla sina uppgifter, skapa balans och läka.

Med någon kommentar här och där från mig, vissa detaljer verkar inte stämma men ha överseende. Sonen (10 år) uppskattade filmerna, så något att kika på tillsammans men utbilda själv gällande vaccin som givetvis nämns i del 5.

 

UTFLYKTER TILL LIVETS KÄRNA

Människans kropp är en av naturens mest fantastiska uppfinningar. Inte nog med att den kan gå; den kan göra om maten vi äter till energi, den kan andas, den kan tänka och allt annat som vi har för oss. Kroppen är uppbyggd av många tusen miljarder celler, och var och en innehåller ett litet samhälle i miniatyr. Fotografen Lennart Nilsson har med hjälp av specialbyggda mikroskop och särskilda kameralinser fotograferat insidan av vår kropp. Vi följer med på en resa till livets kärna – cellen.

Avsnitt 1 av 5 – CELLSTADEN

Produktionsår: 2011 Längd: 7:01 Tillgängligt till: 31 december 2017

En människas kropp är uppbyggd av många tusen miljarder celler. Varje cell innehåller ett samhälle i miniatyr och är uppbyggd nästan som en stad. De innehåller en massa beståndsdelar som har liknande funktioner som man kan hitta i en stad, som restauranger, sopstation, elverk, vägar och bibliotek. Staden har också massor av invånare som fraktar proteiner till olika arbetsplatser i cellen. Vi följer med fotografen Lennart Nilsson på en resa till livets kärna.

Människans kropp är en av naturens mest fantastiska uppfinningar. Inte nog med att den kan gå. Den kan göra om maten vi äter till energi. Den kan andas, tänka och allt annat som vi har för oss.

En som har fotograferat bilder från insidan av vår kropp är fotografen Lennart Nilsson.
Det har gjort honom världsberömd. Han har filmat hur livet blir till. Hur barnet utvecklas i mammas mage. Han har fotograferat med specialbyggda mikroskop. Och med särskilda långsmala kameralinser som kan gå in genom huden. Han har varit på upptäcktsfärd
inuti människans hjärta. Och inne i blodkärlens långa kanaler. Och till och med inne i hjärnan.

I Lennart Nilssons mikroskop kan man se hur hela kroppen är uppbyggd av mycket små byggstenar som kallas celler. De är så små att de inte går att se med blotta ögat men i mikroskopet ser de ut så här. Man ser ett antal celler. Några delar sig, några håller på och dör just nu.

Tillsammans med forskarna har Lennart Nilsson upptäckt att det finns ett levande samhälle inuti varje byggsten. I varenda en av alla de miljarder celler som kroppen består av. Och att varje cell fungerar nästan som en egen stad. Cellen innehåller så många olika beståndsdelar. Allt som finns i en stad. Vi har kärnan med dna:t. Vi har sopstationer. Vi har restauranger. Vi har små elverk.

Det liknar många saker som vi har i dag i staden. Inne i den mikroskopiska bubblan
som en cell är finns det miljontals små invånare som jobbar sida vid sida med olika uppgifter. Precis som i en stad så färdas de och transporterar varor längs ett tätt nätverk
av vägar och transportkanaler.

Det går fort. Många tusen gånger snabbare än vi kan köra tar de sig från ena änden av cellstaden till den andra. Varje cell i kroppen har en exakt kopia av den här: Cellkärnan. Med biblioteket som gör oss till den vi är. Här finns hundratals hyllmeter av information. Skrivet på ett slags biologiskt språk.

Av alla miljoner sidor i cellens bibliotek använder vi i praktiken bara 25 000. Men det är tillräckligt för att bestämma allt biologiskt i våra liv. Färgen på ögonen och håret, hjärtats form, hjärnans organisation… Alltihop.

Det här är forskarnas animation av hur det ser ut inne i cellen när den arbetar. Fabriker, kallade ribosomer, tillverkar mängder av små proteinsträngar. Inne i hallar sätts de ihop
till större proteiner som är invånarna i cellstaden, som styr över det mesta här. Proteinerna packas och tas om hand av miljontals snabba transportarbetare som kallas motorproteiner, som fraktar dem dit de behövs.

Över hundra miljoner invånare lever här. Bland tungt trafikerade motorleder
som går i alla plan och riktningar. Stora ballonger är energifabriker som arbetar dag och natt längs gator som bildas och försvinner beroende på var proteinerna behövs. I centrum av cellstaden ligger den här kupolen. Det är kärnan, som är stadshuset i cellen.

Här finns det enorma biblioteket, där alla instruktioner förvaras som behövs för att sköta en människas kropp. I cellkärnan finns portar, där en ständig ström av ritningar och meddelanden pumpas ut som genetiska strängar. Här inne finns ett enormt arkiv
av information lagrat i trådar av dna som ständigt
kollas av flitiga proteinarbetare.

Hela cellstaden ryms på en yta mindre än en hundradels millimeter. Här inne finns en hel mikroskopisk industri för tillverkning av tusentals olika produkter. Precis som hos oss finns det återvinningsstationer där man tar hand om materialet
från gamla trasiga saker. Cellen importerar ämnen utifrån och den exporterar varor och avfall till kroppen utanför.

 

Avsnitt 2 av 5 – FABRIKERNA

Produktionsår: 2011 Längd: 7:00 Tillgängligt till: 31 december 2017

En människas kropp är uppbyggd av många tusen miljarder celler. Varje cell innehåller ett samhälle i miniatyr som är uppbyggt nästan som en stad. Staden har massor av invånare som fraktar byggstenar förpackade i bubblor till olika arbetsplatser i cellen. Byggstenarna kallas proteiner och tillverkas i små men väldigt effektiva fabriker, eller ribosomer, som finns överallt i staden.

En människas kropp består av många tusen miljarder celler. Var och en av cellerna innehåller ett litet samhälle. Det är uppbyggt nästan som en stad. Massor av invånare som fraktar byggstenar till olika arbetsplatser. De här byggstenarna kallas proteiner och tillverkas i effektiva fabriker som finns överallt i stan. Fabrikerna kallas ribosomer.

Med hjälp av instruktioner, och med råmaterial som finns i cellen tillverkar ribosomerna proteindelar. Delarna läggs ihop till proteiner, förpackas och skickas ut i staden.

Så här ser cellstaden ut i mikroskop. I mitten ligger den gula cellkärnan. Runtom finns nätverket av väggar där ribosomerna sitter som små bubblor. Fotografen Lennart Nilsson
använder ett elektronmikroskop för att fotografera inne i cellen. Med ca en miljon gångers förstoring kan man se ribosomerna på nätverket. Nätverket slingrar sig runt stationerna i cellen, som de röda energifabrikerna, mitokondrierna och de blå sopstationerna.

Det här är en hel cell. Den är öppnad på ett speciellt sätt. Här har vi lite grann av kanaler och cellfabriker, ribosomer. Här har vi några som ligger… Här har du ju ribosomerna. Det är de här små sakerna som sticker ut. Det är fabrikerna. På kanalerna, transportvägarna,
sitter det massor av fabriker. Det är rätt storlek för fabrikerna.

Cellen behöver olika produkter för att staden ska fungera. Fabrikerna i cellen kan tillverka över tio tusen olika produkter med hjälp av olika instruktioner. Ribosomfabrikerna producerar alla möjliga olika proteiner. En del bygger upp strukturer i cellen, som mitokondrierna. Andra används som små robotar i
cellen. Dem kallar vi för enzymer. Mitt i cellen ligger cellkärnan, stadshuset i cellen. Det är här inne som instruktionerna tillverkas, i cellkärnans bibliotek.

Här innanför finns all information om hur en människa fungerar. Informationen är skriven på ett biologiskt språk. Den finns lagrad i långa spiraler som kallas gener eller DNA. Varenda en av våra cellkärnor innehåller ungefär 2 meter DNA-tråd. Om man skulle knyta ihop alla dessa trådar från en enda människa skulle man få ett snöre som räckte från jorden till solen och tillbaka 70 gånger. En oändlig massa text. Om man skrev ut det skulle det bli 1 miljon sidor.

Alfabetet som används i cellkärnan består av bara fyra bokstäver. Ett slags kemiska bindningar som beskriver miljontals instruktioner. Det blir ett par tusen tegelstensromaner, kanske hundra hyllmeter. Det motsvarar ett medelstort stadsbibliotek.

Bibliotekarierna glider längs DNA-trådarna och gör kopior av instruktionerna som sen skickas ut i cellen. Ribosomen är beroende av att få en ritning för sitt arbete. Det är resultatet av beslutsprocesserna i stadskärnan. Informationen som finns i stadskärnans bibliotek översätts till korta kopior på en sida. En sida läses av. Sidans text skickas ut ur stadshuset, ut i cellstaden. En ribosomfabrik tar hand om ritningen och gör sen, enligt ritningen, det protein som ska göras.

Cellfabrikerna måste få instruktioner för att tillverka rätt saker. Instruktionerna, RNA:t, driver fram i cellen till en ledig fabrik. Här tillverkas ett nytt protein, som ska användas i cellstaden.

 

Avsnitt 3 av 5 – VÄRLDENS MINSTA RESTAURANG

Produktionsår: 2011 Längd: 6:57 Tillgängligt till: 31 december 2017

Att kroppens motor behöver mat och dryck för att fungera som den ska är kanske ingen nyhet. Men vad händer med det vi äter och dricker när det har passerat vår mun? Nere i magen och tarmarna börjar en fantastisk resa när maten bryts ner och görs i ordning för att kroppen ska få ny energi. Följ med på en ny spännande resa i cellen!

Att kroppens motor behöver mat och dryck för att fungera som den ska är kanske ingen nyhet. Men vad som händer med mat och dryck när det passerat munnen är inte lika självklart. Här nere, i magen och tarmarna, börjar en fantastisk resa när maten görs i ordning för att kroppen ska få ny energi.

När man äter några blåbär gör kroppen om dem till små matportioner. De serveras till de miljontals invånarna i kroppens alla byggstenar, i staden som finns i varenda cell i vår kropp. Maten tillverkas av restaurangerna i cellstaden. I den här animationen syns restaurangen som en stor ballong. Det kan finnas tusentals restauranger i varje cell. De kallas mitokondrier. Så här ser de ut i mikroskop, i miljoner gångers förstoring. Precis som vi, lagar de till råvaror och gör god och aptitlig mat.

Nu är vi inne i kroppen själv. Vi promenerar in i cellstaden. Nu tittar vi på vad mitokondrien åstadkommer. Mitokondrien är en liten organell, som skapar energin i cellen. De här människorna äter. De får energi och livslust.

Väggarna i människans tarmar är helt täckta av små hår. Här bor miljoner nyttiga bakterier, som hjälper oss att smälta maten. Bakterierna är obegripligt många, och de finns precis överallt. Vi har tio gånger fler bakterier i magen än celler i kroppen.

Näringen i maten bryts ner till mindre och mindre beståndsdelar som slussas in genom tarmväggen. Med blodomloppet förs näringen ut till alla kroppens celler som på det sättet får den energi de behöver.

Mikroskopiska sockermolekyler släpps in genom cellstadens murar genom cellens yta. Väl inne bryts de ner till mindre partiklar och virvlar ner till mitokondrierna, som rör sig fritt i cellstaden.

Inne i mitokondrien sugs molekylerna in i ett märkligt maskineri. De tillverkar och sprutar ut ett moln av energibubblor som små matpaket eller batterier. Det är som en dimma av ren energi, som driver i väg genom cellstaden. De kan användas av alla som behöver energi för sitt arbete.

Som de här små löparna i cellen, som transporterar byggmaterial. De har ben, och behöver matpaket från mitokondrierna för att springa.

[Först hämtar vi tuber, som vi ska blanda färgämnet i. Vi måste ha pipetter också. Ibland behöver forskarna räkna mitokondrierna i en cell för att veta hur mycket kraft en viss celltyp kan producera. Det är inte så lätt eftersom mitokondrierna är så små. Hur går det? -Bra. Då går vi! Men det finns en metod. Vi får hämta färgämnena i frysen. Med hjälp av ett färgämne som finns i vissa maneter kan man färga in mitokondrierna i cellen med en speciell färg. Då blir de lättare att räkna i mikroskopet. Det är kärnan du ser här. Här är mitokondrierna gröna. De ligger runt det röda i cellen, som är cellkärnan.]

Mitokondrien har en väldigt speciell historia. En gång för miljarder år sen var det en bakterie i världshavet som valde att flytta in, och bosätta sig, i en cell. Det gjorde att den cellen blev bättre på att ta upp syre och att överleva än alla andra celler.

Och den här cellen blev förfader till alla celler som finns i dag som är byggstenar i alla djur och alla människor på jorden.

 

Avsnitt 4 av 5 – SMARTA VIRUS

Produktionsår: 2011 Längd: 7:00 Tillgängligt till: 31 december 2017

Virus verkar nästan intelligenta och det är ett märkligt faktum. Ett virus är antagligen världens minsta existens och faktiskt inte ens en livsform enligt våra egna kriterier för liv. Det är otroligt fascinerande hur så små och så enkla organismer kan göra oss så sjuka.

Så här kan det se ut när cellstaden, som finns i varje cell i vår kropp är angripen av virus. En mikroskopisk fiende, som använder celler för att kopiera sig själv. Cellstaden ställs om till en fabrik för tillverkning av fiender.

Huden är människans skal, och den ska skydda oss mot fiender som virus. Men ibland kommer de in i alla fall till exempel genom nån av de öppningar som vi har mot världen.

Virus är terrorister. De går in i cellen och beställer sig själva. De säger ”Gör 800 000
eller fem miljoner kopior av mig” ”inom 23, 25 eller 28 timmar.” Och det måste cellen göra.

[Titta, vad vi kan få se! Fotograf Lennart Nilsson arbetar med forskaren Mia Brytting från Smittskyddsinstitutet för att få bilder av virus som har bildats inne i cellerna. De använder ett elektronmikroskop. Jag måste visa vad som har gjort mig så exalterad. Vi ser här hur viruset knoppas ifrån kärnmembranet. Här ser vi inifrån kärnan hur viruset får sitt första hölje. Det är så otroligt att få se det. Här är hela bilden, och här är en närbild.]

Virus verkar nästan intelligenta, och det är väldigt märkligt. Ett virus är antagligen världens minsta existens och inte ens en livsform, enligt våra egna kriterier för liv. Det är bara ett tunt skal runt trådar av genetisk information. Hur de kan veta vad de ska göra, och hur de kan vara så bra på det är ett av biologins riktigt stora mysterier.

Det är fascinerande hur så små och så enkla organismer
kan göra oss så sjuka. Virus är en fantastisk variant av livsform för den är helt beroende av cellen. När vi får en virussjukdom, som en förkylning eller influensa har vi blivit smittade av nån som redan har sjukdomen. Viruset letar sig in i kroppen och tar sig fram till en cell som den infekterar.

För att komma in genom cellväggen måste den använda
ett slags kemisk nyckel. Om den har nyckeln, så kommer den in.

Här inne i cellstaden arbetar cellens fabriker som vanligt. De gör celldelar enligt instruktioner i form av långa strängar från biblioteket i cellkärnan. Ingen bryr sig om en främling som just har blivit insläppt.

Och viruset skjuter ut sitt innehåll i cellstaden. Fientliga, genetiska instruktioner, som smyger sig in. De blå virussträngarna tar sig in i fabrikerna, i ribosomerna. Det är då det blir katastrof. Plötsligt gör cellens fabriker inte alls delar till cellen. I stället gör de kopior av det fientliga viruset.

Fiender, som sätts ihop och packas och fraktas i väg av transportarbetare som inte har en aning om vad de bär på. Som en mikroskopisk gökunge tar viruset över hela cellstaden. Ingen här inne vet att hela cellen har blivit en fabrik för virus.

Cellen blir svältfödd på sina egna proteiner eftersom allt byggmaterial går till nya viruspartiklar.

Viruset bryr sig inte om cellen. Målet är att göra mer virus. Viruset knackar på, sträcker fram handen och vill komma in. Om viruset kan handskakningstricket som finns mellan cell och virus så kommer viruset in på olika sätt.

Så här ser det ut efter en virusattack. Cellmembranet är fullt av hål och kratrar efter nyfödda virus, som gett sig i väg för att smitta nya celler. Livet i cellen går ut här. Det här är en typisk bild av en döende cell. Vilken pangbild! Den visar hur dramatisk en virusinfektion är. Så här ser det ut precis innan cellen dör. Den sprängs verkligen
i det här fallet. Vi är stolta och glada. Vi har väntat på det här i åratal.
Nu har vi det!

 

Avsnitt 5 av 5 – IMMUNFÖRSVARET

Produktionsår: 2011 Längd: 7:01 Tillgängligt till: 31 december 2017

Mikroorganismerna är våra mest avlägsna släktingar. De är så små att vi inte kan se dem med blotta ögat. Några av dem kan göra oss sjuka. För att skydda oss mot mikroorganismer har vi ett immunförsvar, en arme av små rörliga celler, som hela tiden patrullerar vår kropp.

Vår kropp består av 30 000 miljarder celler {100 000 miljarder celler enligt andra källor tex 1177.se/mU:s tillägg}. De är så små att man inte kan se dem med blotta ögat utan bara genom ett mikroskop i många tusen gångers förstoring. Några miljarder är försvarsceller som tar hand om ovälkomna inkräktare. Vi människor delar planeten med en massa andra varelser och växter. Alla vi som lever på jorden är uppbyggda av celler.

Deras celler ser inte ut som våra men är resultatet
av samma händelse som vi. Den där gången för fyra miljarder år
sen, när livet uppstod på jorden. Därför är vi släkt allesammans,
på olika långt håll. Till exempel har vi till 80 procent samma arvsanlag som fiskarna. Vad som är ännu konstigare är att vi till mer än hälften har samma arvsanlag som en larv.

De allra flesta levande varelserna är så små att vi inte kan se dem. De är våra avlägsnaste släktingar mikroorganismerna som bakterier och virus. Mikroskopiska varelser
som består av en cell och ibland inte ens det. En del av de encelliga varelserna
kan göra oss sjuka. När vi blir sjuka har vi ofta blivit smittade av ett sånt här kryp.

För att skydda oss mot organismerna har vi ett immunförsvar en slags armé med rörliga celler som hela tiden patrullerar vår kropp. Med olika metoder
attackerar de inkräktare. Här är ätarceller som fångar bakterier genom att svälja dem. Vi vet att immunsystemet är jättekomplicerat och väldigt begåvat. Alla levande flercelliga organismer har ett immunförsvar.

Ett väldigt gammalt träd har ett immunförsvar. En gurka, hummer … bin, människor, fåglar, alla har det. ”Immun” betyder ”undantagen”. Det visar på nåt som immunsystemet har, det och hjärnan har ett minne. Det finns två sorters minne, det ena minnet som släktet alltså arten har samlat på sig under årtusenden.

Det andra är individen som vaccineras mot mässling och röda hund. Då får de ett minne för sin livslängd. {Eh what … stora skador för sin livslängd och sedan nedärvt/mU:s tillägg}

Det är ett samhälle i sig självt i kroppen. Det finns speciella celler, makrofager. ”Makro” betyder ”stor” och ”fager” betyder ”äta”. De kan sätta i sig stora saker, som bakterier och små saker som kommer i luften från gatudamm och liknande.

Sen finns det kornceller, granulocyter. De är fulla med bomber, de där kornen. Det är saker som kan släppas ut och explodera och döda parasiter. Sen finns det lymfocyter, de är sofistikerade och har minne. De spelar underrollen för vacciner. {som sagt, vacciner är skadliga och ineffektiva, läs vidare}

Sen har vi naturliga mördarceller. Det är inte bara i Hollywood de förekommer. De är jättebra och gamla. De finns innan man vaccinerats och kan slå till på nån minut. Det nya immunsystemet kräver dagar och veckor för att komma igång. Vi har ett ”ask-i-ask system” med massa olika saker.

Mot virus som attackerar en cell kan vi skydda oss med antikroppar en slags granater som skjuts mot inkräktarna av försvarscellerna som kallas lymfocyter. Om inte det hjälper och viruset tar sig in, finns det en sista utväg för att hindra att smittan sprider sig. Innanför cellmembranet har viruset förökat sig på cellens bekostnad.

Allt byggmaterial är slut, fabrikerna har stängt och tomma fraktbubblor släpas runt på transportvägarna. Då händer det. Cellen plockar isär sig själv.

Cellen har ett självmordsprogram som slår till när loppet är kört. Alla proteiner bryts ner
och skickas till andra celler som kan återanvända dem och kanske undvika att bli infekterade.

Näring

Advertisements

Om Mamma Urkraft

~ Frågor, rådgivning, FitLine: urkraftmw@live.se ~ Dipl. Näringsrådgivare, Samtalsterapeut steg 1, Alkohol- och drogterapeut ~ Anledningen till jag är anonym är för att bloggen exponerar min son, jag är mer öppen än de flesta gällande mig själv så skicka ett mail och vi tar det därifrån. ~
Det här inlägget postades i Hälsa - miljö - livsåskådning, Näringstillskott och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s